Imma på rutorna men ingen går hem

Utdrag ur min lilla svarta bok:

19/1 -12

Lycksele Station

De har en fantastiskt enkel liten detalj i magnetröntgenmaskinen: en liten vinklad spegel ovanför ditt ansikte. Idag var den riktad mot ett fönster, och trots att jag låg trängre än i en likkista kvävde det inte. Det är okej att ligga stilla i det infernaliska vinandet och dunkandet när jag kan se snön och träden och enstaka bilars framlyktor utanför.

Jag somnade på tåget. Drömde fem drömmar, alla förbjudna, snuskiga, sånt man inte talar om. Borta så fort jag vaknade, men känslan satt kvar i flera minuter. Sånt talar man inte om. Fortsätter bara stirra ut i det vita.

Min kropp är trött och mina ådror troligen fulla av kontrastvätska.



Men jag hittade snögubben helt själv.

Läser och tycker om.

Svar på tal.. igen!: Ja! Vad fint, hoppas du tycker fortsätter tycka om den. Tror sida 110 var en av mina favoriter. Kolla upp! Det är sista sidan innan ett nytt kapitel minns jag.

Den övre bilden var väldigt Bon Iver på något vis. Fint så.



(Snögubben, ler)