Det visar sig att jag är som allra lyckligast när jag har mycket jag måste göra! Vem kunde ha väntat sig det av killen som inte ens lyckades få ett slutbetyg från gymnasiet?

Just nu jobbar vi med att spela in en musikvideo med Night Skies som kommer äga.

Och jag har en spelning på fredag; bara jag och en gitarr. Så nu måste jag fan lära mig lite musik ändå…

Äntligen hemma för dagen iallafall, lagade en jävla fantastisk middag och nu är jag bara mätt och smälter maten.

Allt kommer fan att bli bra, på det stora hela.

Köpte nya sexiga tighta byxor. Du har rätt, jag kan nog behöva en ordentlig kamera. Men sexiga byxor inte desto mindre! Ett par i gråaktig khaki och ett par i typ bränd orange, så nu har jag tre (3!) hela par byxor!

Och allvaret:

Att bli lyckligare av att bryta upp med någon man fortfarande tycker så väldigt mycket om, hur ofta händer det? Blir nästan lite rädd av lättnaden (så ska man väl inte känna?) men försöker bara att inte tänka för mycket. Tycker man om någon så gör man det, och det är alltid alltid bra.

Det är tjockt av is på insidan av låset. På insidan. Som i: innanför dörren, där vi bor, där det ska vara varmt. Visst, jag vet, det är kondens och metall blir kallt och det sprider sig från andra sidan, så det är inte konstigt egentligen. Men det ska inte vara så här, så är det bara! Svinkallt. Jag kan inte ens gå ute utan vantar i fem minuter utan att börja oroa mig för köldskador och sönderfallande, svartnade fingertoppar. Varför bestämde sig de ursprungliga västerbottningarna för att bo här, och inte gå en bit söderut innan de slog sig till ro?

Kopierar för övrigt E litegrann och hypar en låt i rubriken. Eller, en låt… Hela skivan, egentligen. "There Is No-One What Would Take Care of You" av Palace Brothers. (Som senare blev Bonnie 'Prince' Billy, big surprise va?)

Annars händer det nästan ingenting. Videotelefoni, rastlöshet, pengapanik och saknad saknad saknad. Vad fånig man blir ibland.

Piggelin till frukost.

Ska nog byta namn på bloggen till piggelin-bloggen.