2012
I turn my corn cob pipe slowly, my thumbs working the shredded tobacco leaf ever so softly into the blackened bowl. My hands still have slight gleam of almond oil on them, just like my chin and my cheeks; I can still feel the slightly pleasurable tingle my safety razor left on my face. Smooth as a baby's bottom, as they say. My mustache received only a slight trim: a few rogue hairs now lie pacified in the sink beneath my mirror. The bowl is packed. Matches. Always with the fucking matches.
Just don't let the human factor fail to be a factor
Jag brände mig i solen idag. Imorgon får solen igen, för jag har olja och kanske en sjal över axlarna. De där axlarna som svider.
Och jag har möblerat om, fått en matta, en lampa, mer ordning.
Och jag har planer för varje ledig eftermiddag ända till söndag skulle jag tro; mycket att göra, men med trivselfaktor plus femton ungefär är det nog värt det.
Puss osv
If we can call them friends, then we can call them on their telephones
Jag klippte mig, med en gaffel istället för kam och webbkamera istället för spegel. Riskfyllt.
Tog ett dopp i älven (kallt och mygg) och åt en burk majs. Jag hoppas åtminstone jag blev snygg, för ingen vet hur mycket hår som blev kvar!
I think I'm a little bit in love with you
Dikten av Anne Sexton (jag nämnde den ett par inlägg nedanför) känns oroväckande relevant ibland, men oroväckande är egentligen inte oroväckande eftersom att jag vet var jag har mig själv.
Nu ska jag bli stark och snygg och brun och svettig av utomhusarbete fram tills skolan börjar, och det är inte alltid så illa som jag föreställde mig. Fast skorna skaver efter tio timmar i stäck ute och svarta långbyxor är inte idealiskt idag.
Nu ska det åter bli snyggt och städat här hemma, sen ska jag kanske kanske kanske ge mig på att klippa mig själv igen.
(sjutton dagar kvar)
Jag hade glömt vad musik var för något
Jag tror att film i allmänhet och tv-serier i synnerhet har förvridit min syn på min egen verklighet. Just nu är det en rad filler-avsnitt jag måste gå igenom för att komma till de bra bitarna, men här kan jag aldrig snabbspola. Eller för den delen kolla på Wikipedia för att se när handlingen sätter igång igen. Verkligheten fungerar ju inte så, och jag kan sitta i evigheter och vänta på en bra säsongs- eller till och med serieavslutning där allt knyts ihop till en liten bra poäng och livet går vidare utan att någon tittar. Verklighetens serieavslutning är väldigt mycket mindre lockande och tenderar inte att vara välskriven och tillfredsställande.
Men jag väntar bara på att berättelsen Axel ska fortsätta, och jag väntar på att inte vara ensam.
