Lose your imaginary friends

 

Det finns någon jag alltid alltid glömmer att berätta om då folk frågar mig vad jag lyssnar på. Det är Ed Harcourt. Trots att jag jämt glömmer honom så blir jag alltid så glad av hans musik, och väldigt sällan less. Lyssna på låtarna "Lustre", "Shadowboxing" och kanske "Beneath the Heart of Darkness".

och av alla de små drömmar vi hade tillsammans
var det knappt några som blev av
våra planer och idéer stod som ekrar kring ett nav
men jag tror vi tömde däcket tills luften inte var kvar


Some steps to take before you get rolling

There will always be someone better than you even if you're the best, so let's stop the competition now, or we will both be losers. And I'm ashamed I ever tried to be higher than the rest, but brother I am not alone. We've all tried to be on top of the world somehow 'cause we have all been losers.
 
I don't wanna be laid down, no, I don't wanna die knowing that I spent so much time when I was young just trying to be the winner. So I wanna make it clear now, I wanna make it known that I don't care about any of that shit no more. Don't care about being a winner or being smooth with women or going out on Fridays, being the life of parties.
 
There will always be someone worse than you. Sister, don't let it get to your head 'cause you won't be on top of the world so long in constant competition. This ain't about no one in particular, but I could list a few. I'm removing myself from the queue. Don't care about being a winner or being smooth with women or going out on Fridays, being the life of parties. Don't care about being harder or being Daddy's favorite or if you think I'm a mimic or if I am a loser. No more!
 

Nu skriva en lång lista på saker att acceptera! Jag gillar listor.

My life is sunshine, lollipops and rainbows

 

Det blir bara kallare och kallare och jag kunde konstatera i natt att jag nog aldrig kommer vänja mig hur många år jag än bor här.


Allt är som det alltid har varit. Tror jag. Inget nytt under solen, eller i Umeå. Men blir det nytt någon annan stans, eller blir det kanske samma eftersom att jag alltid har med mig mitt enkelspåriga jag? Inser hur som helst att jag har blivit dålig på att formulera mina tankar om inte annat för att de går flera gånger så snabbt som jag kan skriva.


"Ät då, Axel." För det börjar bli frukostdags i alla fall, innan jag ska ge mig ut i kylan igen!


Men så här tänker jag genom böcker, filmer, musik och kyla: Det kanske tar ett år, sen är man less. Att det helt enkelt är så krasst. För det är ett år nu, ungefär.

 

I must have had a peculiar kinda charm for you to fall in love with me

 
 

Pedalerna rör sig inte i takt till musiken, men jag gör det. Då kommer jag snabbast hem, bort från regnet. Väl hemma välkomnar demonkatter mig, från vänster ögonvrå. De försvinner alltid så fort jag tittar dit. Jag tänder lyset i trappen.

 

Dagarna är fulla av lugn apati medan kvällarna och nätterna bjuder på förvirrad förförelse och egendomlig extas, allt detta om vartannat. Regnet är inte vad jag vill ha av hösten men duger så länge viktiga papper inte blir vattenskrynkliga, så länge bläcket inte flyter ut.

 

Sömn längre än vad kroppen tål och mer regnmusik från fönsterglipan än vad två öron klarar.

 

Klart jag citerar Kent. (Tungor.)