Det blir bara kallare och kallare och jag kunde konstatera i natt att jag nog aldrig kommer vänja mig hur många år jag än bor här.

Allt är som det alltid har varit. Tror jag. Inget nytt under solen, eller i Umeå. Men blir det nytt någon annan stans, eller blir det kanske samma eftersom att jag alltid har med mig mitt enkelspåriga jag? Inser hur som helst att jag har blivit dålig på att formulera mina tankar om inte annat för att de går flera gånger så snabbt som jag kan skriva.

"Ät då, Axel." För det börjar bli frukostdags i alla fall, innan jag ska ge mig ut i kylan igen!

Men så här tänker jag genom böcker, filmer, musik och kyla: Det kanske tar ett år, sen är man less. Att det helt enkelt är så krasst. För det är ett år nu, ungefär.