För många meningslöst sena nätter. Det blir inte tyst förrän kring fyra på morgonen, och dessutom finns det inget bättre än att få somna om om och om igen. Även om man gör det ensam.

Det börjar närma sig den tysta delen av dygnet. Jag tänkte se film hela natten men får inte hörlurarna att arbeta med mig. Lost in Translation får vänta; jag har redan sett den så många gånger ändå.

Det lutar åt en nattpromenad. Hela stan har stängt och jag har svårt att sluta med vad jag lovat.

Ser inte fram emot nästa vecka, men jag är rätt glad i det som är nu ändå. Carpe diem osv.

Kärlek och respekt.